Ledsamt

Ingen Dilba ännu heller.... Jag saknar henne verkligen. Kan inte tänka mig att det ska sluta såhär. Inte med Dilba som har klarat flera flytter och massa traumatiska upplevelser. Nej, det kan inte vara sant!

Hon är ju bara en katt och jag trodde inte jag skulle sakna henne såhär mycket. Men hon har ju funnits i vårt liv längre än båda barnen och varit med om att bo i stan, i Lövö och nu här. Det känns för ruttet och jag ångrar att vi tog med henne till stugan. Men det var ju inte bra att ha henne ensam här heller.

Hon har säkert flyttat in hos nån nu. HOn brukar ju göra det. Men jag tycker folk skulle ringa. Hon har ju telefonnummern på halsbandet. Jag går med telefonen på mig hela tiden och är redo att hoppa i bilen direkt om nån ringer. Jag kan bara inte tänka mig att det kan bli vinter utan henne. Min första bebis. Vi har gått flera kilometer omkring villan och lockat, pappa har cyklat långa färder och lockat, jag har satt upp lappar. Det blir nog snart att försöka acceptera att vi är en mindre i vår familj nu. Suuuck!

Lilla gumman! Hoppas hon har det bra var hon än är. Det är huvudsaken

Förlåt! Det var ju min uppgift att ta hand om henne och skydda henne...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback