Deliver me
AH! Känner mig väldigt spänd just nu. Känns som om kroppen är på helspänn hela tiden och som om hjärnan inte förmår ta emot ens den enklaste information. He e int lätt! Kan man säga. Det är bara att inse att livet förändras totalt då man får barn. inget görs på en sekunds betänketid eller helt spontant. Allt kräver planering och övervägande. Inget fel med det. Jag gillar att planera och är faktisk riktigt bra på det. Men nu när jag står inför valet att börja jobba eller inte så blir jag helt avtrubbad. Jag ser bara mitt lilla hjärtegryn Filip och kan inte för en sekund förstå att jag överväger att låta honom tillbringa de flesta av dygnets vakna tid med nån annan. Ego eller kärlek? Både och i´d say! Jag förstår inte varför det känns så svårt att lämna honom ifrån mig, det var ju inga problem med Evelin. UH! Jag är en kass mamma som älskar min son mer än min dotter. Trodde du på det? OH NO! Det känns bara så avslutande om jag lägger honom i dagvård. Då är mina lediga dagar för alltid över och den värdefulla tid jag haft med mina barn kommer aldrig tillbaka.
DET SUGER att inte veta. jag hänger här i nånsorts vakum och vet inte åt vilket håll jag kommer ramla.
Idag ringder dagvårdsledaren och sa att hon inte ännu hittat platser för mina barn. Det är nog det som känns värst. Att inte veta... I min planerade tillvaro finns inte ett fack för ovisshet. Jag MÅSTE få veta. Jag har barn att ta hand om och försvara, jag kan inte ta varje dag som den kommer och vara avslappnad med det. jag måste få förbereda dem och mig själv, berätta vad som kommer hända och se till så de har det bra även utan mitt vakande öga på sig.
Nu följer några dagar av tomhet, mitt huvud fungerar inte. URK! Jag uppdaterar då jag vet mer.
JObbet som hänger framför mig är heltid, kass lön, men passande på nåt vis. Jag vill, men vill inte. Vågar inte satsa på att det kommer fler erbjudande. Med en arbesplats bara 8km hemifrån skulle livet ändå vara relativt bekvämt. Så nu väntar jag bara på att det ordnar sig för dom två små också!!
Ska vara PMSig hela dan i morgon. En ensam dag för mig tack och lov. Det behöver jag. Ska utsätta mig för lite terapishopping och kanske pyssla lite med inbjudningskorten också. Fast det är kanske inte nån bra ide då man har bumull i huvudet!
"making me glorious..."
DET SUGER att inte veta. jag hänger här i nånsorts vakum och vet inte åt vilket håll jag kommer ramla.
Idag ringder dagvårdsledaren och sa att hon inte ännu hittat platser för mina barn. Det är nog det som känns värst. Att inte veta... I min planerade tillvaro finns inte ett fack för ovisshet. Jag MÅSTE få veta. Jag har barn att ta hand om och försvara, jag kan inte ta varje dag som den kommer och vara avslappnad med det. jag måste få förbereda dem och mig själv, berätta vad som kommer hända och se till så de har det bra även utan mitt vakande öga på sig.
Nu följer några dagar av tomhet, mitt huvud fungerar inte. URK! Jag uppdaterar då jag vet mer.
JObbet som hänger framför mig är heltid, kass lön, men passande på nåt vis. Jag vill, men vill inte. Vågar inte satsa på att det kommer fler erbjudande. Med en arbesplats bara 8km hemifrån skulle livet ändå vara relativt bekvämt. Så nu väntar jag bara på att det ordnar sig för dom två små också!!
Ska vara PMSig hela dan i morgon. En ensam dag för mig tack och lov. Det behöver jag. Ska utsätta mig för lite terapishopping och kanske pyssla lite med inbjudningskorten också. Fast det är kanske inte nån bra ide då man har bumull i huvudet!
"making me glorious..."
Kommentarer
Postat av: malin
Hejsan! Vad kul att hitta dig här, jag kommer nog ihåg "sannakajsaochheidi" från normen :) var bor du och din familj nu? Vi har just flyttat tillbaka till österbotten, den här gången till Purmo, efter att ha studerat i åbo i många år, det är härligt att vara tillbaka i trakten. Intressant att läsa lite om ditt liv! Ha det bra!
Trackback