Jag vill inte prata om det
...men jag måste försöka skriva. Du behöver inte...SKA inte förstå, jag måste bara vädra mina tankar.
Jag tror jag blev vuxen idag, eller borde jag säga att jag åldrades, fick en börda på mina axlar? jag vet inte. Jag vill inte veta. Jag blev påtvingad information om en mänska jag älskar av en mänska jag älskar. Jag ville inte vet! Jag ville inte vara en axel att gråta mot. Jag vill inte gråta mot nån annans axel heller. Tror inte ens jag förstår vad jag fick veta. Ingen bitterhet, inga tårar, inga anklagelser. Bara ett kallt lugn och saklig fakta framlagd. Men såna är vi, inga dramaqueens som river upp himmel och jord. Vi bara konstaterar.
En illusion är krossad. En illusion som jag visste att inte fanns, den sprack på en sekund. Mitt rosa moln dalade och blev grådaskigt, min stabila grund vippade och håller på återfå balansen. Men vad kan jag göra? Ultimatum? Jag är rädd att inte bli vald. Då är det slut! Jag kan inte kämpa mot djävulen. jag tänker inte ens försöka! Jag känner mig elak, egoistisk och rädd blandat med andra känslor, känslor som jag inte finner namn för, känslor som jag skuffar dit långt bak, rädd för att släppa fram.
Konfrontera eller ignorera? Varför är jag den vuxna? Varför kan jag inte bara vara den ovetande, naiva lilla flickan resten av livet?
Jag kommer att ignorera. Jag kommer att stänga in det jag fick veta i ett hål och gömma nyckeln. jag vill inte finna den själv. Men den dag det krävs kommer jag att vara stark, jag kommer ställa krav och vara den som inte ger mig. Det kommer inte försvinna av sig själv denna gång. Men för mig finns det inte nu! Jag reparerar mitt rosa moln och återfår stabiliteten i min stabila grund. Jag bygger upp ännu ett varv med stenar på min mur som skyddar mig mot att såras och brännas. Sen fortsätter jag som förut och älskar mina älskade, men en av dem har fått en trasig dräkt. Fasar för en notis i en dagstidning, en förstasides artikel?? Nånting större? Dra inte med oss i fallet!!
Nej, jag har inte blivit bedragen av min sambo... Fortsätt inte gissa! Men jag ville bara klargöra det!
Ur ett mörker med ljuset några steg framför mig. I morgon känns det bättre
Jag tror jag blev vuxen idag, eller borde jag säga att jag åldrades, fick en börda på mina axlar? jag vet inte. Jag vill inte veta. Jag blev påtvingad information om en mänska jag älskar av en mänska jag älskar. Jag ville inte vet! Jag ville inte vara en axel att gråta mot. Jag vill inte gråta mot nån annans axel heller. Tror inte ens jag förstår vad jag fick veta. Ingen bitterhet, inga tårar, inga anklagelser. Bara ett kallt lugn och saklig fakta framlagd. Men såna är vi, inga dramaqueens som river upp himmel och jord. Vi bara konstaterar.
En illusion är krossad. En illusion som jag visste att inte fanns, den sprack på en sekund. Mitt rosa moln dalade och blev grådaskigt, min stabila grund vippade och håller på återfå balansen. Men vad kan jag göra? Ultimatum? Jag är rädd att inte bli vald. Då är det slut! Jag kan inte kämpa mot djävulen. jag tänker inte ens försöka! Jag känner mig elak, egoistisk och rädd blandat med andra känslor, känslor som jag inte finner namn för, känslor som jag skuffar dit långt bak, rädd för att släppa fram.
Konfrontera eller ignorera? Varför är jag den vuxna? Varför kan jag inte bara vara den ovetande, naiva lilla flickan resten av livet?
Jag kommer att ignorera. Jag kommer att stänga in det jag fick veta i ett hål och gömma nyckeln. jag vill inte finna den själv. Men den dag det krävs kommer jag att vara stark, jag kommer ställa krav och vara den som inte ger mig. Det kommer inte försvinna av sig själv denna gång. Men för mig finns det inte nu! Jag reparerar mitt rosa moln och återfår stabiliteten i min stabila grund. Jag bygger upp ännu ett varv med stenar på min mur som skyddar mig mot att såras och brännas. Sen fortsätter jag som förut och älskar mina älskade, men en av dem har fått en trasig dräkt. Fasar för en notis i en dagstidning, en förstasides artikel?? Nånting större? Dra inte med oss i fallet!!
Nej, jag har inte blivit bedragen av min sambo... Fortsätt inte gissa! Men jag ville bara klargöra det!
Ur ett mörker med ljuset några steg framför mig. I morgon känns det bättre
Kommentarer
Trackback